Författare, realist, levnadskonstnär.

Stolt introvert - medvetet excentrisk.

Stellan Ekman

SKRIVER...

Skuggor och Stoft - storyn:

 

En ung man vaknar upp i ett brinnande passagerarplan. När han försöker ta sig ur sätet gör han en fasansfull upptäckt. Han är oförmögen att röra sig. Hans förtvivlade rop på hjälp är högt och hjärtskärande men lämnar aldrig läpparna.

 

Smärtan i nacken är olidlig. Framför honom tuggar lågorna i sig passagerarsätena med samma frenesi som en utsvultet kattdjur med sitt blodiga huvud djupt nerborrat i mjukdelarna på ett byte. Det fräser och sprakar. Den svarta röken vältrar fram i kabinen. Den svider i ögonen och gör luften svår att andas... gör honom alldeles vimmelkantig.

 

Var finns hans medpassagerare?

Hur hamnade han här?

 

Likt alla söner i dödens klor sänder han ett sista förlåt till kvinnan som fött honom. Det är nu han inser det fruktansvärda... att han inget minns... vem var hon... vem är han? Sekunderna innan han svimmar av ser han en skugga i ögonvrån, en sista tanke hinner färdas mellan synapserna:

 

- Det är slut... livet är slut...

 

Han har rätt men ändå fel.

Nästa gång han vaknar är det till en helt ny värld...

 

 

 

 

Skuggor och stoft är en mångbottnad roman. Längre ner på sidan kan du läsa oredigerade texter från densamma...

Här kan du följa arbetet med min pågående roman - Skuggor och Stoft.

Manus just nu: 418 sidor (A4) Sidan uppdateras kontinuerligt.

FÖRSTA DELEN

ANDRA DELEN

TREDJE DELEN

FJÄRDE DELEN

kap1. Tredje utkastet klart.

kap 11. < Tredje utkastet pågår >

kap 20. Andra utkastet klart.

kap 30. Andra utkastet klart.

kap 2. Tredje utkastet klart.

kap 12. Andra utkastet klart.

kap 21. Andra utkastet klart.

kap 31. Andra utkastet klart.

kap 3. Tredje utkastet klart.

kap 13. Andra utkastet klart.

kap 22. Andra utkastet klart.

kap 32. Andra utkastet klart.

kap 4. Tredje utkastet klart.

kap 14. Andra utkastet klart.

kap 23. Andra utkastet klart.

kap 33. Andra utkastet klart.

kap 5. Tredje utkastet klart.

kap 15. Andra utkastet klart.

kap 24. Andra utkastet klart.

kap 34. Andra utkastet klart.

kap 6. Tredje utkastet klart.

kap 16. Andra utkastet klart.

kap 25. Andra utkastet klart.

kap 35. Andra utkastet klart.

kap 7. Tredje utkastet klart.

kap 17. Andra utkastet klart.

kap 26. Andra utkastet klart.

kap 36. Andra utkastet klart.

kap 8. Tredje utkastet klart.

kap 18. Andra utkastet klart.

kap 27. Andra utkastet klart.

kap 37. Andra utkastet klart.

kap 9. Tredje utkastet klart.

kap 19. Andra utkastet klart.

kap 28. Andra utkastet klart.

kap 38. Andra utkastet klart.

kap 10. Tredje utkastet klart.

 

kap 29. Andra utkastet klart.

 

SKRIVPROCESSEN

Hängmattan? Ehh... he he. Den är bara där för syns skull. Tro inget annat :-)

 

  1. Synopsis - Beskriver hela historien i grova drag.

 

  1. Design dokument. Klargör vad varje kapitel skall innehålla, karaktärer, handling, kopplingar och cliffhangers etc etc. Detta ändras allteftersom historien utvecklas.

 

  1. Karaktärsanalys. Finslipa karaktärerna. Ta reda på allt du kan om dem innan du börjar skriva på riktigt. Sätt att tala, tänka, röra sig, osv...

 

  1. Första utkast. Samtliga kapitel skrivna i rask takt utan att bromsa för stavfel, fakta eller logik. Bara låta texten flöda.

 

  1. Andra utkastet. Här går jag tillbaka och kompletterar storyn och utvecklar karaktärerna, kollar eventuella stavfel/faktafel och andra brister. Resten sköter lektören när tredje utkastet är klart.

 

  1. Tredje utkastet. Dags att rensa bort överflödig text. Skapa flow i berättelsen. Kontrollera stavfel/faktafel noggrannare.

 

  1. Låta texten mogna. Ev låta vänner läsa och komma med åsikter. Läsa genom efter någon månad, ändra det som inte känns bra. (Det finns alltid brister)

 

  1. Lämna till lektör.

 

  1. När lektören sagt sitt. Lyssna, lära, ev korrigera.

 

  1. Skicka manus till förlag och invänta domen ;-)

Han skakade burken, hårt. Kände hur den lilla kroppen studsade mot glaset. Höll upp den mot lampan. Den rörde på sig, svagt, mer död än levande. Han antog att det var tillräckligt och slog ut den på insidan av locket och petade undan kvistar och blad. De kom i olika färger, för det mesta grönt, men den här var svart. Kroppen låg krum. Den rörde fortfarande litet på sig. Han kände sig upprymd, plockade ivrigt i lådan med tillbehör och fick tag i en skalpell. Den såg vass ut. Där fanns även en pincett och mycket annat som kunde vara bra att ha när man studerade naturens underverk. Han klämde fast den mot locket med pincetten och satte skalpellen mellan huvud och kropp och tryckte till. Nu rörde den mer på sig fast den inte borde röra sig alls. Det kom en kladdig vätska ur den svarta kroppen som såg läskig ut. Av någon oförklarlig anledning fick det honom att må bra.

 

Han fortsatte att dela upp kroppen i mindre bitar som han omsorgsfullt organiserade i små kladdiga högar. Trots skalpellens sylvassa egg var ytterhöljet segt, han hade läst på och visste att det sega kallades för exoskelett. Han avlägsnade försiktigt den dubbla uppsättningen vingar och placerade dem på lockets övre halva. Sedan skar han loss de båda fasettögonen och kletade med viss möda av dem mot lockets kant innan han slutligen knep av ett av benen, petade in det mellan glasbitarna och fixerade det under optiken. I bakgrunden hördes föräldrarnas gräl från nedanvåningen som ett avlägset skval från någon dokusåpa, men det var inget han märkte. Det var gammalt och ingrott och han hade vant sig vid det för länge sedan. Det här var någonting annat. Det var spröt och pansar i en ny värld. En helt ny värld…

UR: Skuggor & Stoft

Bild: Stellan Ekman

Han såg könshår och delar av hennes underliv sticka fram mellan låren. Reptilhjärnan slog på. Ruset förstärkte intrycket och han inbillade sig att han kunde se blodet pulsera genom hennes blygdläppar, att han kunde känna den söta lukten av hennes kön. Det blev för mycket. En sugande kåthet vällde över honom. Han ville rulla ur soffan och krypa på alla fyra och borra in sitt ansikte i hennes sköte, slicka i sig hennes nektar. Det var en härlig tanke men det skulle aldrig fungera. Hon skulle antagligen bli upprörd för att han förstörde hennes konstnärliga flöde och trycka penseln i ögat på honom.

 

När det gällde skapandet var hon obeveklig. Hon älskade honom, det visste han, men ingenting fick komma mellan henne och konsten. Han fick nöja sig att studera henne på avstånd tills hon var färdig, vilket kunde dröja. Men sedan, (om hon blev nöjd) då var hon oftast utsvulten, då brukade hon vilja göra de mest fantastiska saker med honom.

UR: Skuggor & Stoft

Bild: Stellan Ekman

En grumlig kontur tornade upp sig ovanför honom. Den påminde om en döende val, en döende val utslängd i ett öppet landskap där en vag kant av skog kunde skönjas vid horisonten. En döende val med uppfläkta sår. Naturligtvis var det inte så. Han blinkade några gånger med sina rödkantade svullna ögon. Hjärnan kalibrerade. Bilden klarnade. Valen försvann. I stället såg han ett enormt hjulpar och ett stjärtparti i skev vinkel från en vingklippt kropp som nästan gått av på mitten. Det sprakade. Och nu kände han hettan på riktigt. Den tycktes tränga genom kläderna och kom alls inte från solen, den kom från elden som fortfarande brann bara någon meter från honom.

 

En svag bris fick röken att slänga sig åt hans håll. Han försökte värja sig genom att trycka sig hårdare mot marken och föra ena handen över näsa och mun. Nu kände han den kvävande stanken av drivmedel. Ögonen började rinna och det sved i luftvägarna. Han försökte resa sig. Det gjorde ont. Alldeles fruktansvärt ont. Han sjönk tillbaka men insåg att han inte hade något val. Han såg slangar, kablar och ett virrvarr av metall och persedlar. Svart rök vällde ur den illa tilltygade stålkonstruktionen och bildade en kraftig pelare som steg mot, och nu såg han det tydligare, en onaturligt röd - himmel? Det var fel. Jävligt fel.

UR: Skuggor & Stoft

Bild: Stellan Ekman

- Va fan! Snubben i uniform… det var ju… Han trodde inte det var sant. Omöjligt!

 

Han vände på bilden. Det stod någonting skrivet med sirliga bokstäver. Miss Heidi Sonnleithner mit Obersturmbannfurer Reinhart Hartmann. Schruns Österreish 1936. Julius kände kalla kårar längst ryggraden.

 

-Den såg du inte komma!

-Gubben har visst en hemlis!

 

-Käften!

 

Han fumlade… tappade bilden som retfullt seglade in under skrivbordet.

 

-Helvete satans skit!

 

Han lade ifrån sig ramen, drog undan stolen och kröp in… fick tag i den men hade för bråttom och slog huvudet i något vasst som stuckit ut under bordskanten. Det var en smäll som hördes långa vägar. Några sekunder senare kände han något klibbigt vid ena örat och strax därefter droppade blodet över golvplankorna. Han lät det rinna, kunde inte göra någonting åt det… koncentrerade sig i stället på att få tillbaka bilden i ramen innan Steven var tillbaka. Helvete vad ont det gjorde.

Han kände sig vimmelkantig, fick in bilden och skulle bara sätta tillbaka den när han såg blodet på glaset.

 

-Satan! Väste han och försökte torka av det med baksidan av tröjan.

 

Det gick inget vidare, smetades bara ut. Han spottade på tröjan, gnuggade igen. Bättre. Han skulle just sätta tillbaka den när han skymtade något i ögonvrån. Det var Steven. Han såg på Julius med ett besviket ansiktsuttryck, såg på blodet i hans ansikte, den utdragna stolen, blodet på golvet, men mest av allt såg han på fotografiet

UR: Skuggor & Stoft

Bild: Stellan Ekman

UR: Skuggor & Stoft

Han slog upp ögonen och stirrade ut i mörkret. Vad tusan var det där? Hade någon eller någonting pratat med honom alldeles nyss? Något som låtit som en släpande maskin… som en dator? Nej… som Stephen Hawkin… som Steven Hawkin i slowmotion? En röst så fullständigt strippad på välvilliga frekvenser… så otäckt naken och… kall?

 

Han lystrade och kunde urskilja ett svagt knarrande från fotändan. Det fick honom att höja blicken mot dörren. Elden hade slocknat. Rummet var fuktigt kallt och mörkt. Han frös och insåg att han just haft en mardröm. En konstig mardröm. Men å andra sidan, tänkte han. Vilka drömmar var inte konstiga? Ena sekunden simmade man i ett hav av makaroner och i nästa flög man på en drake med ett huvud stort som sidovagnen på en motorcykel. Det var inget att göra. Man fick ta sina galna drömmar för vad de var, dagliga inryck och fiktion som knådades till en salig smet av rappakalja upphöjt till oändlighet, som knullade ens hjärna utan vare sig mening eller mål - annat än att förvirra.

 

Bild: Stellan Ekman

UR: Skuggor & Stoft

 

Han var inte så gammal, men storslagna planer hade ingen ålder, det hade inte suget efter makt heller. För så var det. Det handlade om makt, och makt var inget man fick, det var något man tog. Han gick i sin fars fotspår. Skillnaden var att han inte hade tid med politiskt skådespel. Han hade ställt siktet högre. Han ville bli rik och mäktig som gubben men betydligt snabbare.

 

I stället för höga herrars politik och ekonomiska kryphål tänkte han utnyttja gatans fotsoldater, rakt på, inga moraliska betänkligheter, inga regler och absolut ingen nåd. Starkast vann.

 

Det var därför han hängde vid klubben. Den skulle bli hans verktyg. Han tänkte lära känna de som stod högst och som hade initiativet. Han kände redan till några distributörer och snart nog skulle han lägga vantarna på resten av deras oorganiserade nätverk. Att bli underskattad ingick i planen. Det skulle ändra sig. De lät honom hänga där, förmodligen för att de trodde att hans efternamn fungerade som en sköld. I deras ögon var han bara en nyfiken grabb. De var en samling idioter. Hårda utanpå men mjuka om man klämde litet. Några av dem hånade honom. Han hade överseende. Flinade och tog emot.

 

Tids nog skulle han klämma.

 

Andra böcker jag skrivit...

Den Svarta kameleonten (Roman)

ISBN: 978-91-633-6263-7

Den Odräglige Turisten (Roman)

ISBN: 978-91-633-9435-5

Summan av illusionen (Poesi)

ISBN: 978-91-633-9324-2

Adlibris - Bokus - CDON

Copyright Stellan Ekman. All Rights Reserved.